*

Legat i sängen nu och tänkt fram och tillbaka. Hur snabbt livet kan förändats, hur allt kan bli så annorlunda på så kort tid. Det jag mest syftar på är kärleken. Hur man kan älska någon och känna sig älskad tillbaka men sedan bli så jävla sviken och stucken i hjärtat? Hur kan en människa ha sånt samvete förstår jag mig inte på. De flesta som läser min blogg vet vem jag syftar på, kenny. Och ni som känner mig bra vet också att känslorna finns kvar för honom. Kommer antagligen alltid göra. MEN jag har lärt mig hantera dom på ett helt annat sätt nu, om man jämför med ett årsedan. Det är sjukt, det har redan gått ett år sedan det tog slut, känns som det var igår typ.. Och det sättet jag lärt mig hantera känslorna på är obeskrivligt bra. Just nu mår jag så bra att det känns som jag svävar på moln. Jag har bra jobb, jag har världens bästa familj&vänner!

Vet inte riktigt vad jag vill få ut med detta inlägget, men till er alla därute som tar er igenom en jobbig tid, som blivit sårade eller liknande..det kommer gå över, lovar. För ett årsedan blev jag knäckt, jag blev märkt för livet..Mitt hjärta gick då i krasch, helt jävla totalt. Jag kunde sitta inne en hel dag och bara kolla in i mina gröna väggar, det var helt sjukt vad man kan må dåligt över en enda människa som man verkligen älskade över allt annat på jorden. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle må bra igen efter honom, men jag har bevisat motsattsen för mig själv. Jag mår som sagt skit bra just nu!

Men som sagt, hjärtat blev kraschat. Precis som en spegel..om man tappar en spegel i golvet och den går sönder och man försöker hitta alla bitar, det tar ett jävla tag det där letandet. Men när man väl hittat alla bitarna, och försöker pussla ihop det, det tar också ett bra tag. När väl allt är på sin plats, så syns det ju likförbannat att spegeln en gång varit sönder..Precis likadant är det med mitt hjärta. Alla bitar är nu på plats, men små sår finns ännu kvar, och kommer alltid finnas där. Hur jag än vrider och vänder på det.

Jag vet att de flesta tycker han är ett stort svin, med tanke på allt han gjorde och allt jag fick gå igenom för hans skull. Men jag tror inte någon riktigt fattar vad han betydde/betyder för mig. Det går nämligen inte att beskriva med ord. Han är en person jag alltid vill ha i mitt liv, oavsett vad som hänt eller händer eller vilken relation det blir. Bara jag vet att han finns och jag kan få tag i han när jag vill. Alltså åtminstånde kunna föra en normal konversation med han. Många tycker säkert jag är helt körd i skit som vill ha kontakt med honom, men så är det helt enkelt. Jag vill inte ha han som pojkvän igen, aldrig! Men att han ska finnas i mitt liv, lite iallfall det vill jag oavsett vad alla säger. Han kommer alltid vara speciell för mig, no matter what.